Appendix till den svenska upplagan

Ritualmorden i Chicago 1955, och Arnold Leese dör 1956

Det judiska samhället i Chicago, ett av de mest välbärgade i världen, har alltid utövat ett extremt stort inflytande bakom kulisserna i ”the Windy City”, som Chicago kallas. Ett inflytande som är precis så genomträngande och kraftfullt (om inte än mer) som det som de organiserade brottssyndikaten utövar, och kanske än mer ondskefullt då det är betydligt mindre synbart.

Fem barn offer för rituella offermord i Chicago

Judar har blivit anklagade för att genomföra ritualmord mot icke-judiska barn och tömma dessa på blod för att baka Matzobröd till den Judiska Påskhögtiden. Mängder av fall har rapporterats runt om i världen genom historien.

Mellan oktober 1955 och december 1956 kidnappades och mördades fem vita barn - tre unga pojkar, inklusive två bröder, och två systrar – på ett sådant sätt att det tydde på att det rörde sig om judiska ritualmord, det sätt på vilket judar skaffar sig icke-judiskt blod för att blanda med matzo till flera esoteriska judiska religiösa ceremonier vid Purim, Judiska Påskhögtiden och Yom Kippur.

Tre pojkar och två flickor mördade

Mordoffren var bröderna John och Anton Schuessler, samt Robert Peterson, och vid det andra mordtillfället systrarna Barbara och Patricia Grimes. Båda mordtillfällena är fortfarande olösta fall än i dag.

Familjen Schuessler

Fallen har vissa likheter gemensamt. Pojkarna, i åldrarna 11, 13 och 14 år gamla, och flickorna i åldrarna 12 och 15, hittades alla nakna, men ändå hade ingen av dem blivit sexuellt utnyttjade.

Alla barnens kroppar var ”dränerade på blod”.

Hållna vid liv

Enligt patologens rapport hade barnen hållits vid liv en tid efter att de rapporterats försvunna, men det ovanligt kalla väder som flickornas kroppar utsatts för förhindrade att fastställa en exakt tidpunkt då de dött. Liken visade tecken på att flickorna bundits vid händer och fötter. Samtliga offer hade blivit torterade med mestadels små, ytliga skärsår samt sticksår, inga tillräckligt sårbara för att orsaka omedelbar död.

Den officiella dödsorsaken fastställdes vara blodförlust samt chocken över blodförlusten, men i fallet med den 14-åriga Robert Peterson verkar han ha gjort våldsamt motstånd mot angriparna och blivit slagen i huvudet med ett trubbigt föremål samt strypt av kraftiga händer med ”naglar som klor” som lämnade märken på halsen. Alla barnens kroppar hade tömts på blod.

Övriga underligheter med fallen var att det fanns ett särskilt rituellt mönster i tillvägagångssättet i tortyren.

Ritualmord

De två mördade flickorna hade blivit plågade med upprepade sticksår i bröst, lår och stjärt, vilket antyder ett sadistiskt sexuellt inslag i mördarens/mördarnas motiv. Men de två yngsta mördade pojkarna, bröderna Schuessler, hade fått sina händer, vrister, och fötter genomborrade av ett större stickvapen, med sår som följd liknandes de såren som Jesus Kristus fick vid korsfästelsen.

Pojkarnas ögon och munnar hade blivit stympade och vanställda på ett sätt som aldrig har blivit offentliggjort.

En annan intressant rättsmedicinsk aspekt av fallen är att de mördade pojkarnas sår innehöll spår av ett i medierna ospecificerat sädeskorn. Mjöl till matzobrödet?

Huden på offrens kroppar innehöll spår av ett särskilt mattmönster, som tydde på att kropparna transporterats i en Packardbil – en lyxbil som var populär bland de mest välbärgade personerna vid den här tiden, men som inte tillverkades längre och som antyder att mördaren/mördarna hade tillräckligt med pengar för att hålla sig med ett så kostsamt fordon.

Vad som är mest intressant med dessa mordfall är inte enbart morden i sig, utan hur de påvisar hur långt judarna är beredda att gå för att mörklägga misstänkta fall av judiska ritualmord. Med tanke på det stora allmänintresset för barnamorden i Chicago förekom givetvis omfattande medierapportering om dem.

Mörkläggning av tidningsrapportering

Lokaltidningen Chicago Sun Times publicerade en eftermiddagsupplaga i vilken man detaljerat skildrade mordens rituella karaktär, och spekulerade i om en ”religiös sekt” kunde vara involverad.

Inom tio minuter från det att upplagan nått gatorna och tidningsstånden, sändes lastbilar ut för att återhämta samtliga tidningarna. Alla exemplar revs bort från tidningsstånden och togs tillbaka till tidningshuset där de brändes.

En kvinna vid namn Lyle Clark Van Hyning, som var utgivare av en liten konservativ tidskrift vid namn ”Women´s Voice”, hann dock införskaffa åtta exemplar av Chicago Sun Times. När hon ringde tidningens nyhetskontor för att fråga varför upplagan hade blivit återkallad, blev hon informerad om att ”klagomål” lämnats in mot tidningen och att den kunde skapa ”rasliga spänningar”. Fru Van Hyning hade dock sina egna misstankar och sände de två mördade pojkarnas far, Anton Schuessler Sr, ett exemplar av Arnold Leeses bok ”Judiska ritualmord”.

Poliskorruption

Schuessler läste boken och förbluffades över vad han lärde sig. Han gjorde därefter misstaget att gå till polisen och kräva att de utredde möjligheten att hans söner fallit offer för ett judiskt ritualmord.

Den högsta lokala sheriffen vid den här tiden var en jude vid namn Joseph Lohman, och han placerade omedelbart herr Schuessler under arrest med misstanke riktad mot sig att själv ha mördat sina barn.

Lohman gav en judisk detektiv, Harry Gloss, uppgiften att utreda de båda mordfallen med pojkarna Schuessler, och att försöka få Anton Schuessler Sr dömd.

Familjen Schuessler hotas av polisen

En judisk polisman vid namn Horowitz sändes till familjen Schuesslers hem med ett följe av polismän. De vände upp och ned på familjens hem letandes efter ”bevis”, och Horowitz försatte sedan fru Eleanor Schuessler och hennes övriga familj i husarrest, förbjudna att lämna hemmet och att kommunicera med omvärlden via telefon, för att förhindra dem att ”sprida rykten om judar”.

Detektiver säger att ”bevismaterial förstördes”

Två chicagopoliser som arbetade med fallet, irländarna James Lynch och James McMahon, framförde senare arga klagomål att Lohmans utredare hade förstört bevismaterial, hotat och manipulerat vittnen, och överhuvudtaget gjort allt i sin makt för att förhindra att polismännen kunde lösa fallet.

Doktor Steinfeld

Istället för att frige Anton Schuessler då det saknades bevis mot honom, beslutade myndigheterna att spärra in honom på ett privatägt mentalsjukhus i Des Plaines, Illinois, som leddes av en jude vid namn Dr. Leon Steinfeld.

Herr Schuessler blev omedelbart utsatt för elchocksterapi, av vilken han avled samma eftermiddag som han anlänt till ”sanatoriet”.

Anton Schuesslers mystiska död

Det blev tillräckligt många upprörda röster bland allmänheten för att den sörjande familjefadern Schuesslers underliga död skulle bli föremål för en offentlig rättslig undersökning, och Dr. Steinfeld blev tvungen att yttra sig inför rätta. Han hävdade att Arnold Schuessler led av ”hallucinationer” och ”paranoida föreställningar om att vissa personer var ute efter honom”. Steinfeld hävdade att den äldre Schuessler hade dött av en hjärtattack (Anton Schuessler var 42 år och hade aldrig tidigare visat tecken på hjärtproblem).

Chicagos rättsläkare säger: ”Schuessler blev mördad”

Dr. Thomas McCarron, distriktets rättsläkare, hade redan sedan tidigare erfarenhet av Dr. Steinfeld och betraktade honom som en lögnare och kvacksalvare. Dr. McCarron lämnade nu över alla dokument i fallet till distriktsåklagaren i länet och rekommenderade att Dr. Steinfeld skulle åtalas för mened och mord.

Distriktsåklagaren fattade dock beslut att ingen inblandad i fallet fick göra fler kommentarer till pressen, och kort därefter detonerade en bomb som blåste ut ytterdörren från Dr. McCarrons hem. Krafterna bakom den judiska pengamakten hade återigen agerat för att tysta de som vågat ställa sig i deras väg.

Dr Steinfeld hittas hängd

Dr. Steinfeld hade en lång historia av skumraskaffärer bakom sig. Under Andra världskriget hade han åtalats för att ge judiska ynglingar som kallats till krigstjänst olika lagliga och icke-lagliga preparat som skulle ge dem symptom som påminde om exempelvis tuberkulos, så att de skulle slippa tjänstgöra i Amerikas militärstyrkor.

Steinfeld hävdas ha erhållit 2000 US-dollar från varje jude han lyckades bespara militärtjänst, och som därmed slapp tvingas möta nationalsocialisternas kalla stål och hårda bly – ett öde han och hans gelikar tyckte passade bättre för de icke-judiska massor som den amerikanska regeringen tvingade att utkämpa kriget mot Europa.

Efter Anton Schuesslers död var Dr. Steinfeld inblandad i fler suspekta händelser. Efter ett misslyckat utpressningsförsök flydde Steinfeld till Schweiz där han senare hittades hängd i sitt hotellrum. Om mordet på Dr. Steinfeld var ett sätt för den judiska pengamakten att sopa igen bevisen efter mordet på Anton Schuessler, eller om det var ett resultat av Steinfelds många personliga skumraskaffärer, lär aldrig bli klarlagt.

Arnold Leese hittas död

Den judiska pengamakten såg sig ha lyckats väl och tystat ned spekulationerna kring morden på de fem barn som hittats i Chicago. Tidningar hade tystats, rättsläkare hotats genom attentat, Anton Schuessler Sr mördats, fru Schuessler hotats och skrämts till tystnad, och bevismaterial och andra spår saboterats.

Men en man, engelsmannen Arnold Spencer Leese, författaren av boken ”Judiska Ritualmord” och en av världens främsta forskare i detta ämne, förstod alltför väl vad som hänt i Chicago. Leese ska enligt källor ha börjat undersöka mordfallen i Chicago och inlett skrivandet av rapporter i ämnet som han visat för sina nära vänner och förberedde publicerandet utav. En dag våren 1956 hittades Arnold Leese död i sin lägenhet i London. Omständigheterna kring hans död är höljda i mörker, och mycket lite information finns att tillgå.

Enligt uppgifter ska obduktionsrapporten av liket ha försvunnit från sjukhuset, och att det därför inte längre går att få fram information om hur han dött. Enligt vänner till Leese ska även de dokument han skrivit om morden i Chicago, som skedde några månader innan hans egen död, ha försvunnit från hans lägenhet. Det finns därför misstankar om att det återigen var makten av judiska pengar som slagit till mot en man som genom hela sitt liv kämpat mot densamma. Men Arnold Leeses upplysande skrifter lever vidare, även om judisk lagstiftning försöker att förbjuda dem.

Hell martyren Arnold Spencer Leese!